Klimatkrisen

Klimatkrisen är just det – en kris. Det fanns de som nekade faktumet (bevisad fakta) att vi människor påverkar planeten på ett sätt som inte kommer att hålla i längden. Vi släpper ut mer koldioxid än naturen kan ta upp, skövlar fler träd än vad som är hållbart, slänger skräp efter oss när soptunnan står några meter bort, dumpar skräp i havet; låter det sjunka för att sedan inte längre synas. Nu när sopsäcken inte längre är inom synhåll är problemet inte längre mitt, bördan kan jag nu enkelt plocka från mina axlar och låta kastas över bord tillsammans med skräpet.

Vi kan inte fortsätta såhär; naturen protesterar, alla arter protesterar och ändå finns det de som vänder huvudet bort för att istället se mot fabrikerna som massproducerar kläder som ska bäras vid några få tillfällen och skyskraporna som blir högre och högre. Detta fungerar inte.

Att neka klimatkrisen kanske kändes som en lösning förut, men det var det inte. Ett problem löser sig inte själv, då vore det inget problem. En kris liknar ett problem; det löser sig inte själv. Skillnaden är att krisen inte kan skjutas upp till morgondagen. Den måste behandlas omedelbart.

Det räcker inte längre att göra allt vi kan. Vi måste nu göra det omöjliga.

Ur Greta Thunbergs tal i Sommarpratarna

Kanske låter det deppigt, det kan kännas så. Men nu måste man väga för- och nackdelar. Vad är värt att göra det omöjliga för? Om inte din egen framtid känns som en anledning gör det då för alla andras framtid, för barnet som ännu inte är fött, för skolbarnen som gungar i lekparken och fnissar om vad de vill jobba med som vuxna. Hur de vill gifta sig, hur de vill bo och leva. Gör det för alla andra, för naturen och de arter som inte kan stå upp för sig själva.

Jag är vegetarian sedan ett år tillbaka. Att äta mindre kött, cykla eller åka kollektivt dit man ska, tvätta i lägre temperatur och köpa mer second-hand är en utmärkt start. Någonstans måste man börja på vägen mot en lösning. Tveka aldrig med att prova, vara annorlunda eller ge saker en chans.

Att se problem, att förstå det, är det första steget mot ett sätt att bekämpa det. Än finns det många som vet att klimatkrisen är ett faktum men inte vågar se det i ögonen och visa att man kan göra skillnad. Fler och fler vaknar upp ur dvalan och vill göra något. Var en av dem, känn inspirationen till att plocka skräp eller klimatstrejka. Kanske vill man inte göra något stort som att strejka utan börjar mindre. Jag är själv en av de som börjar mindre. Mitt mål är att vara med och strejka eller övertyga andra att ta krisen i egna händer. Sätt upp ett mål och jobba mot det.

Våga vara modig.